IC S*Sjöliden's Prince Cupido, NFO as 22

Cupido var den romerske kärleksguden, motsvarar den grekiske Eros. I litteraturen förekommer Eros först hos Hesiodos, där han uppfattas dels som en urgammal naturgud, själv ofödd och den verksamma kraften vid alltings tillblivelse, dels som son till kärleksgudinnan Afrodite. Cupido/Eros förknippades också med den manliga kärleken, särskilt mellan unga män. Eros avbildas ofta i konsten, där han framställs som en skön yngling eller en liten gosse. Hans kännetecken är framför allt vingarna och pilen och bågen. I romersk tid avbildades Eros ofta med en fackla och fick rollen av dödsgenius. Som kärleksgud är han skoningslös och drabbar alla lika hårt. Eros åtföljs stundom av Himeros och Pothos, längtan och åtrån, och Anteros, genkärleken, som väcks hos den älskade. Alla dessa saknar dock egen individualitet. Eros kan också uppträda mångfaldigad i gestalt av små kärleksgudar, eroter eller amoriner. Hans kvinnliga motsvarighet är Psyke, själen, som enligt myten strävar efter odödligheten och också vinner den efter genomlidna svårigheter